Öl som har fått jäsa vid en hög temperatur, mellan 14 och 20 grader, kallas för överjäst öl. Det som sker är att jästen vid bryggningen följer med bubblorna av koldioxid upp och lägger sig på ytan. Smakmässigt ger överjäst öl ofta en intensiv smak av jäst och även en fruktig smak. Doften av överjäst öl präglas speciellt av dess fruktiga karaktär.
Samlingsnamnet för överjäst öl är ale
Intresset för ale har exploderat i popularitet under de senaste åren. Det är även samlingsnamnet för all överjäst öl. Exempel på några olika ale-sorter är; engelsk bitter, barley wine och IPA (Indian Pale Ale). De olika ale-typerna är ofta landspecifika och bryggmetoden är äldre än den som man använder för att brygga öl av lagertyp. Även gamla svenska öltyper som till exempel svensköl och svagdricka är överjästa.
Porter är den mörka öltypen
Porter är en variant av ale, som till sin karaktär är väldigt mörk. Ölsorten utvecklades i England under 1700-talet, men kom till Sverige först i slutet av 1700-talet. I typen ingår även stout som är en starkare version av porter, från början kallad Stout-Porter. Flera mikrobryggerier har tagit fram egna, mer eller mindre obskyra, smakvarianter av både porter och stout. Porter passar särskilt bra till chokladsmaker.
Weissbier – veteöl som görs av vetemalt
För dem som inte gillar mörk överjäst öl finns den ljusa varianten veteöl, som vanligtvis går under samlingsnamnet weissbier. Veteöl tillverkas av vetemalt som ger en kraftig skumbildning när ölen hälls upp. För att bibehålla ölens smaker och hantera skumbildningen, serveras weissbier i höga glas. Några typer av veteöl är weissbier, witbier och mer sura varianter som lambic och Berliner Weisse.